38. Snaggad (hösten 2006)

Så fort den första arbetsdagen var över skyndade jag genast till närmaste hårklippningsställe. Det vill säga sjukhusets frisersalonger. De var två stycken, en manlig och en kvinnlig, och låg bredvid varandra. För den kvinnliga var det tidsbeställning som gällde. För den manliga var det drop in. Och jag vill ju få håret åtgärdat GENAST.

Jag gick in på den manliga frisersalongen. Och upptäckte att jag inte (som jag hade trott) var den enda kvinnliga kunden där. Jag gick fram till en av frisörerna och sa som det var.
– Jag håller på att bli skallig! På grund av en medicin som jag måste ta. Så det här långa håret går ju inte längre. Jag vill bli snaggad. Går det bra nu? Vad kostar det?
– 150 kr. Och det går bra nu. Ska vi spara några hårslingor kanske?
– Varför det?
– Som jämförelsematerial. Ifall du skulle vilja ha en peruk i din egen hårfärg?
– Hoppsan, det tänkte jag inte på! Jo, det blir nog bäst!

Någon mössa hade jag ju inte tagit med mig (eftersom jag inte ägde någon!) men jag lindade halsduken (en stor sjal) runt huvudet. Muslimstil. Sedan åkte jag ner på stan och spanade efter huvudbonader. Jag behövde flera olika. Både varma för utebruk på vintern och tunna för innebruk. Och så några för höst och vår... Gärna i olika färger för att kunna matcha kläderna lite grand... Det slutade med att jag köpte stickade mössor, virkade kalotter, kepsar och tyghättor för flera hundra spänn.

Väl hemma började stora mössprovningen. Det var som att blanda en skräckfilm med en komedi. Varje gång jag såg mig själv med snaggat hår så blev jag förskräckt. Jag tyckte jag såg ut som en 50-årig nazistisk mördarpsykopat med tjurnacke! Sedan blev jag full i skratt när jag såg mig själv i mössa. Herregud, mössa hade jag ju inte haft sedan jag var barn! Och med mössa på så såg jag verkligen ut som en överdimensionerad jättebebis – som mamman hade tryckt dit en liten toppluva på! Det allra mest komiska var dock vintermössorna med öronlappar, snören och tofsar. Allting hängde och slängde och flaxade så fort jag rörde det minsta på huvudet!

Jaha. Två år till på detta vis alltså. Jag tänkte en stund på vad cancern hade åstadkommit i mitt liv. Den hade gett mig världens största bukväggsbråck och gjort så att jag förlorade först sexlusten och sedan håret. Veckotidningarna hade (som vanligt) artiklar om mode, skönhet och personlig utveckling. ”Höstens heta färger! Platt mage på tre veckor! Hitta ditt nya jag!”

Fet, frigid och flintskallig – det var MITT nya jag.

Fast det är klart, till och med DET var ju bättre än att vara död.