– Nej, inte nu längre. Nuförtiden föredrar jag sju.
– Tänker du ofta på sex?
– Äsch, sex är väl inget intressant att fundera över heller! Alldeles för simpelt och rationellt. Nej, tacka vet jag pi och roten ur två.
Mitt största problem efter förlusten av äggstockarna var inte de sänkta östrogennivåerna. Däremot led jag av de sänkta testosteronnivåerna.
En yngre kvinna som blir av med äggstockarna förlorar ungefär hälften av sitt testosteron. Kvinnor har inte alls lika mycket testosteron som män visserligen, men det som de har är ofta betydelsefullt för välbefinnandet. Testosteronet är till exempel viktigt för sexlusten – även hos kvinnor.
Fast det är så klart inte bra med för mycket testosteron heller. När en kvinna har ett överskott på testosteron (så som till exempel jag som PCO-kvinna hade haft det) så får det oönskade effekter. För en PCO-kvinna innebär det akne, ökad behåring (på ”okvinnliga” ställen) och omfördelning av kroppsfettet från kvinnlig ”päronfetma” till manlig ”äppelfetma”. Och kvinnor som använder anabola steroider drabbas ännu värre – med målbrott, basröst, skäggväxt och påtaglig klitorisförstoring.
En 17-åring kvinnlig steroidmissbrukare intervjuades i TV en gång. Man fick inte se hennes ansikte i bild, eftersom hon ville vara anonym, men hennes röst var INTE en kvinnoröst. Hon sa att hon brukade skylla på förkylning och halsont när folk undrade varför hon lät mer som en karl än som en ung tjej. Hon berättade också att hennes klitoris hade blivit 7 cm lång! Nå, den där tjejen var åtminstone ärlig. Jag har också sett ett TV-reportage med en brittisk, kvinnlig kroppsbyggare. Hon hade muskler som Belgian Blue och var bred och kantig som ett stenblock. ”Jag har aldrig i hela mitt liv tagit några anabola steroider!” sa hon – med djupaste basröst... Yeah, right!
Men för lite testosteron är inte heller bra. Det är förvisso inte ALLA kvinnor som tappar sexlusten i samband med borttagande av äggstockarna. Men det förekommer – och särskilt vanligt är det bland yngre kvinnor, det vill säga kvinnor som inte är naturligt postmenopausala. Att förlora äggstockarna vid 35 års ålder (som jag gjorde) är något helt annat än att förlora dem vid 65!
Jag diskuterade problemet med onkinnan. Jag förklarade hur läget var och sa att när jag varit återfallsfri tillräckligt länge (i några år typ) så ville jag försöka att återvända till det vanliga livet med hjälp av testosteronplåster eller någonting liknande. Inte för doping eller könsbyte, utan som ersättning för det testosteron jag förlorat. Jag skrev också till ”Fråga specialisten” på Alltomklimakteriet.se och frågade om testosteron var kontraindicerat vid livmodercancer (såsom till exempel östrogen är). Så var det inte enligt dennes uppfattning, i alla fall inte generellt sett. Onkinnan var skeptisk till att börja med, men till slut gick hon med på att låta mig få pröva testo – inte genast men i framtiden. (Håhå jaja, den där ”framtiden”... Ett svårtämjt vilddjur!)
Två seriösa artiklar:
- ”Testosteron värdefullt för kvinnor - brist kan behöva substitueras. Betydelse för sexualitet, metabolism och välbefinnande”, Angelique Flöter Rådestad, Läkartidningen 2006, nr 9, volym 103.
- ”Low libido prevalent in young surgically menopausal women”, Menopause 2006; 13: 45-56
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar