23. Satellitpatient & stickoffer (juni 2006)

Väl på infektionskliniken skulle de (så klart!) ta nya blodprover på mig. *Suck!* En sköterska kom in i undersökningsrummet med ”stickvagnen”.
– Kan ni inte ta kapillära prover?
– Tyvärr. Allt går inte att ta kapillärt.
– Vad ska ni med de där fyra glasflaskorna?
– Ditt blod ska in i dem. Blododling.
– Blododling?
– Ja, vi måste ju ta reda på vad det är som gör dig sjuk.

Efter många stick och blåmärken var proverna äntligen till tagna. Jag kände mig på ganska bra humör.
– Skönt att komma hit i alla fall! Infektionsavdelningen är en så fin avdelning har jag hört. Förrförra sommaren låg jag på medicinkliniken och det var INTE roligt. Inte på grund av personalen så klart, DOM är det inget fel på, men själva medicinavdelningen är ju typ skräckavdelningen från 1800-talet. Gemensam patienttoalett i korridoren. Gigantiska tre- och fyrsalar. Spring och stök även på nätterna. Stora fönster som man inte får öppna. Och så vidare. Så det ska bli skönt att ligga här på Infektion i stället!
– Ähum... Tyvärr har vi överfullt just nu och kan inte ta emot fler patienter här...
– Men jag skulle ju bli inlagd här! Det sa distriktsläkaren! Eller är det inte en infektion jag har?
– Jodå, nog har du en infektion alltid! Och du BLIR inlagd. Och du ÄR vår patient. Det är bara det att vi har fullt på infektionsavdelningen så du måste bli en satellitpatient. Vi har MASSOR av satellitpatienter just nu. Det är alltid så på somrarna.
– Vad innebär det? Satellitpatient?
– Det innebär att du ligger på en annan avdelning på en annan klinik men att det är VÅRA doktorer som bestämmer vad som ska göras med dig, vilka prover som ska tas och vilken behandling som ska ges.
– Var hamnar jag då?
– På medicinkliniken.

På medicinavdelningen fick jag höra redan tidigt nästa morgon att nu skulle det bli en massa blodprover igen.
– Varför det? De tog ju en massa prover igår! Blododling och allt vad det var.
– Ja, men tyvärr blev det hemolys.
– Hemolys?
– Ja, så blir det ibland tyvärr. Då måste proverna tas om.
– I så fall vill jag att ni kör ner mig till kemlab! För där kan de ta det mesta kapillärt. Och så finns det vissa personer där som är riktiga stickexperter och klarar även svårstuckna typer som jag.
– Ähum... Vi har redan ringt efter en kille från narkosen som ska sticka dig. Här är han visst...
Jag stirrade på den grönklädde mannen som höll i en nål som såg ut att vara lagom för att blåsa ärter med.
– Vilken grov nål! Den kommer aldrig att funka på mig! Tvärtom, nålarna måste vara extra tunna och smala, annars går kärlen sönder direkt!
– Äsch! Nålen MÅSTE vara grov för annars blir det inget tillräckligt blodflöde. Hit med armen!
Han stack och stack och stack. Fick inte en droppe ur mig. Så klart. *Grrr!* Det slutade med att jag blev nedskjutsad i rullstol till kemlab.