2. Propp i benet! (maj 2004)

I början av maj 2004 fick jag plötsligt ont i ena benet. Jag kände det direkt en morgon när jag vaknade. Jag tittade efter och såg en liten röd fläck på vänster lår, nära knäet. Fläcken var varm och ömmade när jag tryckte på den. "Flebit", tänkte jag direkt. Jag hade haft likadant en gång förut för flera år sedan och då hade morsan sagt att det var flebit, dvs en ytlig liten inflammation i en av venerna. Morsan var ingen läkare eller sjuksköterska visserligen, men hon har haft problem med både åderbråck och blodproppar i benen. Sist jag hade haft flebit så hade det gått över ganska fort. Därför hetsade jag inte upp mig utan gick till jobbet som vanligt.

"Snart går det över!" tänkte jag. Och: "Någon gång MÅSTE det ju gå över!" Men det gjorde inte mindre ont i benet, utan tvärtom bara mer och mer ont. På fredagen haltade jag fram som en skadeskjuten kråka i korridorerna på jobbet. "Har du ont i knäet?" undrade en av sjuksköterskorna. (Jag jobbar på ett sjukhus, dock inte som vårdgivare utan som sekreterare.) Jag förstod varför hon gissade på knäet. Alla som känner mig någorlunda vet att jag har problem med en ledbandsskada i vänster knä. "Nej, inte i knäet", sa jag, "utan strax ovanför. Det är en röd fläck som är varm och gör ont. Är väl en iflammation i en ven eller något..."

Sjuksköterskan drog efter andan och spände ögonen i mig. "Förstår du inte att du kan ha en PROPP?" sa hon. "Djup ventrombos kan vara FARLIGT! Dvs ifall proppen kommer loss och far i väg och sätter sig på fel ställe. Gå till akuten! NU!" Nåja. Varför inte? Jag haltade iväg till akuten. En läkare där gjorde en ultraljudsundersökning av mitt vänstra ben. Men ingen djup ventrombos hittades, utan diagnosen blev tromboflebit. Dvs jag hade ingen djupt liggande propp utan bara en liten en som satt ytligt och orsakade in lätt inflammation i en ven. Jag fick recept på en speciell sorts salva som jag skulle smörja in den röda fläcken med varje dag. Sedan fick jag åka hem.

Nå, salvan fungerade verkade det som. Efter någon vecka hade den röda fläcken bleknat bort och smärtan i benet hade minskat väsentligt. Hurra, jag var nästan frisk! I några dagar typ... Sedan dök det plötsligt upp en ny röd fläck som gjorde ont. Den satt inte på exakt samma ställe som den förra, men inte långt ifrån. Vänster ben var det. Jaja. Vad ska man göra? Fram med salvan igen!

De röda fläckarna kom och gick. De dök upp plötsligt, som röda rosor på benet, och försvann igen efter några dagar. Men det onda i benet var konstant. Eller rättare sagt så blev det bara värre och värre. I slutet av maj var jag tvungen att ta fram kryckorna ur garderoben. (Pga ledbandsskadan i knäet behöver jag kryckor ibland, har därför egna.) Jag ringde till distriktsläkaren och sa att jag ville ha förlängd sjukskrivning och nya, starkare värktabletter. Doktorn sa: "Kom hit!"

Jag hoppade iväg med kryckorna - mot vårdcentralen! Väl inne hos doktorn fick jag ta av mig långbyxorna och skorna. Den kvinnliga läkaren tittade och klämde och kände på mitt vänstra ben.
- Du är väldigt svullen... Hm... Jag skriver en akutremiss för ultraljud nu med det samma.
- Men jag gjorde ju ultraljud för bara några veckor sedan! Och DÅ hade jag ingen djup ventrombos! Bara de här ytliga småpropparna...
- Man kan faktiskt ha BÅDE ytliga och djupa proppar SAMTIDIGT. Och hur det såg ut för några veckor sedan... Jag är mer intresserad av hur det ser ut NU. Så jag skriver ultraljudsremissen genast. Sedan ordnar vi en sjuktransport åt dig.

Någon timme senare låg jag på en brits i ett undersökningsrum på sjukhuset. Två kvinnliga läkare gjorde ultraljud på mitt vänstra ben. De pratade med varandra. De sa en massa som jag inte uppfattade, men ordet "ljumsken" återkom ständigt i deras konversation. Vad betydde det? Hade jag en propp i ljumsken? Eller vad var det frågan om?
- Ähum! Hur är det? Kan jag få åka hem snart?
- Nej, absolut inte! Du har en djup ventrombos i vänster ljumske. Du blir inlagd.
- Va? Inlagd? När då? Var?
- NU. På medicinavdelningen. Och du får inte GÅ dit! Du blir skjutsad i rullstol.