10. Kallelse till onkologen (augusti 2004)

I samband med att jag fick cancerbeskedet av gynjouren så förklarade han att kvinnokliniken skulle göra själva det kirurgiska ingreppet och operera bort livmodern och äggstockarna, men sedan skulle onkologkliniken ta över och sköta själva cancerbehandlingen. Gynjouren sa att det troligen skulle bli frågan om strålbehandling.

Jag väntade på att någon från onkologkliniken skulle höra av sig. Jag visste inte alls hur sådant gick till, men jag trodde att eftersom jag var "nybörjare" så kanske jag skulle få något sorts allmänt introduktionsbrev där det stod någonting i stil med: "Hej och välkommen till oss på onkologiska kliniken! Som du vet har du fått diagnosen cancer och det betyder att du har blivit patient hos oss. Du är välkommen hit på ett första besök...bla, bla, bla..."

Men icke. Det som hände var i stället att jag en dag fick en kallelse som skrämde slag på mig. Jag fick nämligen ett brev där det stod att jag skulle komma för INLÄGGNING. Och till detta hade man bifogat något som jag kände igen: en PREOP-BEDÖMNING som jag förväntades fylla i.

Jag trodde jag skulle svimma. Hjälp, hjälp - vad i hela friden var detta? Skulle jag opereras EN GÅNG TILL? Varför då? Hade den första operationen blivit misslyckad på något vis? Hade jag mer cancer kvar i magen? Jag slängde mig på telefonen, upprörd som tusan, och ringde till onkologkliniken.

Då visade det sig att det inte alls handlade om någon operation. Det som var planerat, helt enligt alla vanliga rutiner, var att jag skulle besöka onkologavdelningen och där få träffa den läkare som skulle bli "min" gynonkolog. Denna gynonkolog skulle prata med mig och informera mig, men också göra en grundlig gynundersökning av mig. Och vid såna undersökningar brukar patienterna sövas med en lätt narkos. De som kommer långt ifrån brukar bo på avdelningen under de få dagar det handlar om, men jag som bodde nära kunde förstås sova hemma på natten. No problem! Men besöket skulle ändå räknas som en inläggning och jag skulle få den vanliga sjukhusräkningen efteråt. I gengäld hade jag rätt att äta med patienterna på avdelningen och jag behövde inte betala för något mottagningsbesök.

Jaså var det inte värre än så! Med spänning såg jag fram emot att få träffa min gynonkolog. Jag hade letat fram och skrivit ut en massa information om livmodercancer som jag hade hittat på nätet. Seriösa grejer var det, vårdprogram och sånt, inga privata hemsidor. Men det gjorde också att texterna i många stycken var obegripliga för mig. Så jag hade en del frågor.

Åtminstone ville jag veta vilket stadium min cancer hade befunnit sig i. För jag hade läst att det fanns fyra stadier, där stadium 1 innebär att cancern är begränsad till själva livmoderkroppen och där stadium 4 (sista stadiet) innebär fjärrmetastasering.