8. Bukväggsbråck (juli 2004)

Efter operationen så var jag då och då tvungen att ägna mig åt att blåsa i en grov plastslang som var nedstucken i en stor flaska med vatten. Det hade något med lungorna och andningen att göra antar jag. Kanske handlar det om att man måste vädra lungorna ordentligt, och att det är svårt att göra det naturligt när man ligger stilla på rygg i en säng dygnet runt. Vet inte riktigt, men något sånt är det nog.

Hur som helst, när man blåser så där med motstånd så kommer det ibland upp slem i luftrören. Och då är förstås ens naturliga instinkt att HOSTA. Problemet är bara att när man är nyopererad i magen så tål man inte sådana våldsamma krafter som hostning och nysning innebär. JAG tålde det i alla fall inte!

Egentligen hade jag naturligtvis INTE tänkt släppa fram en hostning. Men reflexen kom så plötsligt och var så stark. Jag kunde inte hejda hostningen. Hann inte hejda hostningen. Utan plötsligt, på dag två efter operationen, hostade jag till - en riktigt djup och rejäl hostning.

Smärtan var omedelbar, skarp och överväldigande. Det kändes som om någon huggit ett svärd rakt in i magen på mig. "Nu sprack jag!" tänkte jag. "Nu dör jag knall och fall pga av världens största inre blödning. Gud så idiotiskt!"

Nå, jag överlevde. Men förmodligen var det då som jag fick mitt stora bukväggsbråck. Dvs förmodligen var det då som bukmuskelväggen sprack hela vägen längs med operationssnittet, ända uppifrån och ner. Såna där ärrbråck inträffar ibland efter stora bukoperationer, men feta, stormagade patienter (som jag t.ex) är särskilt riskbenägna. Så klart.

Efteråt var jag hemskt arg på mig själv för att jag inte hade sagt till i förväg om att jag ville få ett stödjande bråcknät inlagt i magen. Morsan, som också är tjock och har genomgått flera stora bukoperationer, har nämligen också haft problem med bukväggsbråck. Och efteråt blivit reparerad och återställd med hjälp av bråcknät. Så det var ju inte det att jag inte visste om att bråckrisken fanns och hur den kunde åtgärdas. Jag var bara tanklös. Och straffades omdelbart för detta.

Förresten är muskelsvagheten kanske genetiskt betingad också. Jag är nämligen född med dubbelsidigt ljumskbråck ("hålen" syddes ihop under narkos när jag var 8 år). Och farsan har också haft ljumskbråck. Så vi är väl familjen Bråck helt enkelt! Familjen Bukmuskelruptur. Liksom trollen spricker vi i solskenet! :-)