75. På onkologavdelningen

Efter att jag fått två påsar blod på polcyten på onsdag så blev jag körd i rullstol till onkologavdelningen. Det är en ganska fin avdelning tycker jag. Större och ljusare än till exempel gynavdelningen.

Sängen var en sån där elektrisk som man kan reglera själv med en handkontroll. Bra! Däremot hade den tyvärr en vanlig standard-sjukhussäng-botten. Det vill säga sängbottnen var inte fjädrande utan bestod av stålribbor. Jag kände de hårda plankorna under rumpan så fort jag satte mig på gummimadrassen. Suck!
– Jag skulle behöva något mjukare att ligga på.
– Det ska du få!
Sköterskorna kom in med en extra mjuk madrass som de lade ovanpå gummimadrassen.

Hjälpte det? Ja, lite. Med betoningen på lite. Jag misstänkte att natten nog skulle bli tämligen jobbig och plågsam. Det blev den också. Jag vaknade var och varannan timme på grund av molande buksmärtor och på grund av att jag låg så obekvämt. Fick ont i axlarna, höfterna och korsryggen. När jag vaknade gick jag upp. Först på dass (håhå, jaja, denna ständiga skitränna!) och sedan satt jag uppe ett tag på en stol i korridoren. Ibland läste jag, ibland stirrade jag bara rakt framför mig. Planen var att jag skulle bli tillräckligt trött för att kunna sova mer än 1-2 timmar i sträck. Planen misslyckades.

Nästa dag var jag förstås som en zombie. Trött och slut, mådde inte bra alls. Jag fick två påsar blod under förmiddagen. De sa att jag skulle få två påsar även nästa dag.

Onkinnan skymtade förbi flera gånger under dagen, men först rätt sent på eftermiddagen hade hon tid att växla några hastiga ord med mig.
– Det är inte säkert att jag har tid att prata ordentligt med dig i dag. Men ett ordentligt samtal ska vi absolut ha, så om det inte blir idag så blir garanterat i morgon.
– Får jag cellgifter i morgon?
– Nej, det får du inte. Dina värden är alldeles för dåliga. Jag ögnade igenom labblistan som hastigast och det mesta var rödmarkerat. Även levervärdena till exempel...
– Aha! Jag tänkte faktiskt i går, när jag såg mig själv i spegeln... Jag tyckte att mina ögonvitor såg liksom lite gula ut...
– Det är de också.

Strax före fyra tittade onkinnan förbi igen och meddelade att samtalet skulle ske i morgon, någon gång efter lunch. Hon gav mig också tillstånd att sova hemma över natten i min egen säng. Huvudsaken var att jag kom in till avdelningen på morgonen för att ytterligare blodtransfusioner. Hurra, hurra, hurra! :-)

Farsan kom och hämtade mig. Körde mig i rullstol från avdelningen till bilparkeringen. Det verkar lite fjantigt med rullstol kanske, men faktiskt var det välbehövligt. Trots fyra påsar blod blir jag fortfarande utmattad för minsta lilla grej. Dessutom har jag ont i magen hela tiden och känner mig allmänt sjuk rätt och slätt. Mår pyton kort sagt.