62. Dagen före Caelyx nr 1

Eftersom cellgifter skulle ges 14/12 så var det blodprovstagning 13/12 på morgonen.

På polcytens anslagstavla såg jag något som verkade vara reklam/information för något slags sminkkurs. Jag sa till en av cytosyrrorna:
– Är det för såna som har tappat håret? Där man får lära sig att måla ögonbryn och sånt? Det skulle det vara roligt att kunna...
– Då anmäler jag dig till kursen!
– Bra! Jag har hört talas om såna där kurser, att de finns på andra sjukhus. Men jag visste inte att de fanns även här?
– Vi har aldrig haft någon sån kurs förut! Det här blir första gången. Men de brukar visst vara väldigt populära.

Sedan på eftermiddagen, när provsvaren kommit, var det träff med onkinnan. Ingen gynundersökning dock, bara prat.

– Hur mår du?
– Tja... EGENTLIGEN är jag väldigt pigg. Pigg och vig och rörlig. När jag inte har ont i magen alltså. Fast det är bara det att jag har ont i magen väldigt ofta. Typ hela tiden...
– Ont på vilket sätt då?
– Tja... Dels är det det gamla vanliga. Diarré, gaser, magknip och illamående. Men så har det ju varit ända sedan Taxotere och senaste operationen. Så det är inget nytt. Det nya, sedan ett par månader tillbaka ungefär, liknar hur det var att ha bukväggsbråcket. Precis som när jag hade bråcket så gör det ont att vända sig i sängen. Det är svårt att komma upp ur sängen. Och när jag har suttit ner ett tag, till exempel på bussen, då gör det ont när jag reser mig upp. Så att jag måste gå långsamt och framåtlutad i början. Det tar ett tag att räta upp sig liksom. Precis som med bråcket. Fast skillnaden är att nu kan jag hosta och nysa. Det gör ont, men ändå inte som med bråcket. Med bråcket var det en verklig mardröm att både hosta och nysa.
– Har du funderat på vad besvären kan bero på?
– Ja, det är klart att jag tänker att det beror på elakingarna som växer där inne. Plus bukvätskan förstås. Den gör nog också att det blir liksom spänt och känns som att det trycker.
– Mm.

– Ringde plastikkirurgen till dig? Han sa att han skulle.
– Ja, han ringde så att vi fick prata med varandra. Det var jättebra. Han sa att såret är så litet att det inte utgör något hinder för behandling. Det var min åsikt också, men det är så klart bra att vi var överens om den saken. Du vet vad som gäller?
– Du sa att det skulle bli Caelyx. En gång var fjärde vecka.
– Just det! Caelyx liknar Farmorubicin som är hjärttoxiskt. Men Caelyx är specialtillverkat så att det inte ska vara lika hjärttoxiskt.
– Blir det EKG-kontroller och sånt?
– Nej, det ska inte behövas.

Det blev tal om biverkningar. Onkinnan berättade att en vanlig biverkning är att huden flagnar på handflator och fotsulor. Hon gav mig en liten väska innehållande olika tuber som läkemedelsföretaget delar ut gratis till alla sina offer. Lotion, kräm och salva. Sedan fick jag recept på ytterligare salva och recept på B-vitaminer (två olika sorter). Onkinnan sa att om man ser till att hålla B-vitaminerna uppe så kan det bromsa hudbesvären. Men det gäller att inte ha åtsittande kläder och sånt som klämmer – typ BH eller byxlinningar som skär in i magen. Jag sa att jag alltid går utan BH hemma men att jag brukar ha BH på mig när jag går ut.

Alltså, visst har brösten krympt i tyngd och omfång i takt med viktminskningen – men det betyder inte att BH har blivit mindre nödvändigt. Tvärtom, ju mer jag går ner i vikt, desto längre och smalare blir brösten! När jag tar på mig BH:n så lyfter jag upp brösten från någonstans nerifrån midjan, liksom viker ihop dem och stuvar in dem i BH-kuporna... Ha! Om jag går ner många kilo till så får jag nog RULLA ihop brösten i BH:n!

– Brukar man tappa håret av Caelyx?
– Nej, det brukar man faktiskt inte. Fast man vet ju aldrig med DIG förstås!

– Jag läste i FASS att Caelyx löses i glukos. Måste det vara glukos? Går det inte lika bra med natriumklorid?
– Nej, tyvärr, det måste vara glukos. Men det är ingen stark sockerlösning.
– Hur är det med kortison då? Kommer jag att få det?
– Ja, du kommer att få kortison intravenöst.
– Men suck! Sockerlösning plus kortison! Då blir ju blodsockret alldeles uppåt väggarna! Kommer bergis att hamna på 15 minst. Kanske upp emot 20. Trots maxdos av Metformin.
– Men det blir i alla fall bara en gång var fjärde vecka. Och du slipper ytterligare medicinering med kortison i tablettform. Hur är det, tar du fortfarande Metformin? Hade du inte slutat med dem?
– Jo, egentligen. Men jag har en massa piller kvar hemma i en byrålåda. Så jag kan ta om det behövs. Och i morgon lär det behövas! Och dagen efter också antar jag. Kortisoneffekten brukar ju sitta i ett tag...
– Då låter jag Metformin ingå i medicinlistan tills vidare.

Mot slutet av samtalet var onkinnan lite stressad. Därför hann jag inte få med mig något sjukintyg, men jag fick veta att jag skulle bli heltidssjukskriven från 14/12 till 29/2. Och så fick jag veta att jag genast skulle gå till polcyten för ytterligare blodprov.
– Vaddå? Varför det? Är det något på tok?
– Ditt Hb låg på 73 i morse.
– Oj, vad lågt!
– Ja, det är lågt. Om det inte är felvärde förstås. Det KAN det vara. Men du ser blek ut, så högt ligger du knappast. Därför har jag bestämt att du ska få två påsar blod i morgon. Men då måste beställningen göras i dag. Och i samband med det måste en blodgruppsbestämning utföras. Så att de kan ta fram exakt rätt sorts blod till dig. Sedan måste du komma hit igen på måndag för ett nytt blodstatus. Så att vi ser hur du ligger till. Kanske behöver du få ännu mera blod. Har du några frågor? Är det något du fortfarande undrar över?
– Ja, en sak... När ska nästa kontroll-CT göras? Så att man ser om Caelyx fungerar eller inte?
– Efter tre gånger! Tidigare är det inte lönt.

Efteråt kände jag mig lite lätt yr i mössan av alla fakta. Tydligen syntes det på mig! Onkinnans mottagningssköterska hjälpte mig lugnt och leende att gå igenom och repetera de viktigaste instruktionerna. I dag 13/12: Gå till polcyten för blodgruppsbestämning. Gå till apoteket. I morgon 14/12: Gå till plastikkirurgen för omläggning. Gå till polcyten för cytostatikabehandling och blodtransfusion. På måndag 17/12: Till polcyten för nytt blodstatus.